Utkik, miljöförvaltningen, september 2026
Tre delar. Vad satellitdata kan och inte kan, vilka andra källor som skulle kunna bära, och vad ett sådant arbete skulle innebära.
Fasta mätstationer står redan runt om i staden och mäter halterna direkt.
SMHI räknar fram en riskklass för varje punkt i landet. Färdig modell, inga luckor.
Inga sensorer i vattnet. Ingen färdig modell. Här fanns bara satelliten.
Svaret måste gälla en bestämd plats en bestämd dag. Därför landade vi i att utgå från badplatsen, och Stockholms stad har 36 officiella badplatser.
Indelningen behövdes, eftersom satellitprodukter är byggda för olika sorters vatten. En produkt för hav ser inte insjöar, och tvärtom.
Bara en av de tre är en färdig algprodukt som kommer varje dag: Copernicus Marine. Den byggde vi på, och det är den vi prövade mot badplatserna.
Den som kommer varje dag är grovkornig. Den som är detaljerad är rådata som ingen har bearbetat. Ingen av dem ligger i hörnet uppe till höger.
INSIKT 1
35 av 36 badplatser saknar användbar data från den produkten. För de allra flesta ligger närmaste värde mer än två kilometer bort, alltså i ett helt annat vatten.
INSIKT 2
Ett dygn av åtta gav ett värde. Även där satelliten når fram går det inte att räkna med ett svar den dag frågan ställs.
Ingen färdig satellitprodukt ger oss alger vid badplatserna idag. Bilderna finns, men någon måste göra dem användbara. Och även då kommer molnen stå i vägen många dagar.
Sverige har omkring hundratusen sjöar, och de flesta kommuner har bad i insjöar snarare än vid kusten.
Samma lucka gäller dem alla: de färdiga satellitprodukterna är byggda för hav och för stora sjöar, inte för de vatten där folk faktiskt badar.
Att göra den förädlingen en gång, nationellt, löser frågan för alla kommuner samtidigt. Att varje kommun bygger sin egen bearbetning gör det inte.
DEL TVÅ
Vilka andra datakällor som skulle kunna bära, hur de hänger ihop, och vad som skulle behövas för att pröva det.
Provtagningen ger oss ett facit. Vi vet var och när blomning har inträffat. Frågan är om det går att förklara med annan data.
Det vi vill se komma behöver inte vara själva avrådan. Det kan lika gärna vara att något stiger under dygnen före, så att läget kan följas i stället för att upptäckas.
Genom att triangulera mellan flera datakällor, alltså se hur de förhåller sig till varandra dygnen före, går det att säga när förutsättningarna byggs upp.
Fem av källorna finns redan öppet, för varje dygn och varje badplats. Lagda på varandra fyller de de dygn som idag är tomma.
Det här är hypotesen, inte ett bevisat samband. Poängen är att kedjan går att pröva mot fyra säsonger av verkliga fall.
Skalan blir en arbetslista. Handläggaren ser vilka bad som ligger stilla och vilka som rör sig, och lägger provtagningen där den gör nytta.
Idag provtas alla bad ungefär lika ofta, oavsett läge. Med nivåer bestämmer läget var insatsen hamnar. Det som avgör nivån måste också börja registreras: avslutade avrådan och vad provtagaren ser på plats sparas inte idag. Det kostar rutiner snarare än pengar, men måste börja nu för att materialet ska finnas sedan.
DEL TRE
Var pengarna faktiskt går, vad som återkommer varje år, och vad slutsatsen blir.
Datan i sig kostar ingenting. Tyngden ligger i arbetet runt den, och störst av allt i att vara på plats i vattnet.
Det är inget stordataproblem, men det är inte gratis heller. Kostnaden ligger i att hämta hem arkiven och köra om analysen, inte i att lagra svaret.
Det är den här sortens arbete som är den löpande kostnaden. Inte hämtningen i sig, utan att hålla den riktig.
Exakta belopp kräver offert och beror på hur många platser det gäller. Det som går att säga nu är var tyngden ligger.
Det här blir aldrig klart på det sätt ett projekt blir klart. Det är en verksamhet som förbättras med tiden.
Det här är inte ett besparingsförslag. Det är ett förslag om att veta mer för ungefär samma pengar, och att kunna motivera var insatsen läggs.
Inte att mäta mer. Inte att mäta kontinuerligt överallt. Utan att låta data avgöra när och var mätningen behövs.
Badvattenprovtagning styrs av regelverk. Data kan styra var insatsen utöver golvet hamnar, inte ersätta golvet. Det lagstadgade antalet prov ligger fast.
Underlag: Havs- och vattenmyndighetens provresultat och avrådan för Stockholms badplatser, via stadens öppna data, 2022 till 2026. Öppna datakällor från SMHI och SMHI Vattenwebb. Kostnadsbilden anger storleksordningar och inbördes tyngd, inte belopp. Sambanden i den här genomgången är en hypotes som återstår att pröva. Exakta siffror kräver offert och beror på antal platser. Vad regelverket kräver i minsta antal prov per säsong behöver stämmas av med förvaltningen.